Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg

2011-05-21

Beerwell-imperiet slår tillbaka! Blind ipa-provning.

Nu var det ett tag sedan det skrevs något på denna blogg. Vad kan det bero på? Tja, om vi ska vara ärliga så har det väl inte direkt funnits någon inspiration att skriva något och jag anser att om man bloggar för bloggandets skull så försvinner nog lite av glädjen. Framförallt tror jag att det resulterar i inlägg som är ganska tråkiga att läsa.

Häromdagen fick jag dock lite inspiration pga av nyhetssläppet på bolaget. Framförallt de humlestinna ölen var av stort intresse. Skulle det nu äntligen finnas en riktigt bra, svensk, ipa att tillgå i sommar? (Då tänkte jag främst på Sigtunas Summer IPA).

Strax efter detta föddes idéen att göra en sk "blind" provning av 3 humlestinna öl som jag nyligen införskaffat, nämligen dessa...




Öl nr 1:



Utseende: kopparfärgat med ett beige krämigt skum som slickar sig fast vid glaset. Vätskan är klar.

Doft: Karamell, Grapefrukt, Persika samt Blommor.

Smak: Malt, Karamell, Bröd, Tallbarr, Apelsin, Persika.

Munkänsla: Mjuk och len med lite kolsyra. Fruktig med en enorm beskt avslutning.

Ett gott öl som är lite för maltigt för min smak. Jag skulle nog föredra lite mer smak och aromhumle här samt aningen mindre bitterhumle.

Betyg: 3.7/5


Öl nr 2:



Utseende: Orange med ett kompakt, vitt skum. Vätskan är aningen disig.

Doft: Karamell, Citrusfrukter, Kokos(!), Persika och ett uns gräs.

Smak: Karamell, Kokos, Grapefrukt, Mango, Hö och örter.

Munkänsla: Torr och Besk med mycket tropiska frukter och relativt låg kolsyra. Amerikansk i stilen.

Väldigt lättdrucket öl med intressant humlesmak om än något för beskt. Pluspoäng för den intressanta humlekombinationen.

Betyg: 3.9/5


Öl nr 3:


Utseende: Bärnstensfärgat med ett luftigt, vitt, skum. Vätskan är klar.

Doft: Citron, Grapefrukt, Karamell, Kåda, Frukt.

Smak: Karamell, Tropisk frukt, Aprikos, Alkohol, Jord, Tallbarr, Hö.

Munkänsla: Mjuk med bra balans mellan malt och humle. Lite störande peppartoner och alkohol.

Detta var väldigt gott. Ölet kändes dock lite "trött" på humlefronten men det rann ner väldigt lätt och touchen av exotisk frukt gav verkligen mersmak.

Betyg: 4.1/5

Så, vilka nummer hör ihop med vilket öl?

Jag trodde verkligen att Sigtuna eller Amager / Port brewing skulle få högst betyg i provningen men så blev det alltså icke. Jag ska väl dock påpeka att samtliga öl som testades var goda och jag kan mycket väl tänka mig att dricka samtliga av dem igen.

Ett öl som också testades men utanför blindprovningen var Eskilstuna Ölkultur - Anders Dubbel IPA som var mycket god. Tur att jag har en flaska till av denna i kylen :)

Ödet får utvisa när denna blogg visar något livstecken igen men nästa helg så står det både ölprovning och ölbryggning på schemat så vem vet...

2010-08-17

Stiltje på bloggen & Paket från amerikat!

Som ni nog märkt har det varit lite stiltje på bloggen såhär under sommaren. Vi hoppas kunna ändra på detta inom kort. Det står bl a en provning av massa "roliga" öl på schemat i helgen och den tänkte vi skriva lite om här så snart andan faller på :)

Tills dess får ni roa er med att se en bild på innehållet i det paket jag mottog idag!

2010-06-29

Ölställen att besöka i Boston

Förutom att hänga på American Craft Beer Fest var vi givetvis ute på olika ställen för att dricka öl på fat. Att vi var på American Craft skrev jag om tidigare, det ligger i Brookline på 1700 Beacon Street. Utbudet på fat var anpassat för den förfest till ACBF som hölls där, vad de har vanligtvis vet jag inte.

Bland höjdpunkterna på fat fanns Wachusett Larry, en imperial IPA med frisk humlesmak, Lost Abbey Angel's Share, Bear Republic Ryevalry (påminde mig lite om Hopfenweisse men lättare och humligare, Bear Republic hade många goda öl) och Founder's Devil Dancer.


Efter ACBF i Seaport World Trade Center åkte vi ut till Lord Hobo på 92 Hapshire Street i Cambridge. Det blev inga mängder öl här, minns inte heller exakt vad men några West Coast IPA slank nog ner tillsammans med välbehövlig mat i form av en vegetarisk och en köttfylld hamburgare.

The Publick House ligger i närheten på 1648 Beacon Street i Brookline. Medelstort ställe med ganska många öl på fat, både amerikanska och från övriga världen. Vi beställde bland annat Green Flash Hop Head Red, Allagash Black, Nøgne Ø Sunturnbrew och Houblon Chouffe. Roligt att smaka Sunturnbrew här, på fat, innan jag smakat flaskorna från Systembolagets senaste släpp.

The Sunset Tap & Grill ligger ute i Allston på 1380 Brighton Avenue. Fatlistan är imponerande med 100-tals öl och massor av flaskor. Här blev det bland annat Smuttynose Finest Kind IPA, Sixpoint Bengali Tiger och Pizza Port 4th Anniversary IPA. Avery Maharaja skulle finnas på fat, men vad tyvärr slut. God mat hade de också, jag beställde härligt mört kött med mustig bourbonsås och lökringar och Baggen fajitas med citroninsmord kyckling.


Deep Ellum ligger ett stenkast därifrån på 477 Cambridge Street. 28 öl på fat och lite blandade flaskor. Vi höll till på bakgårdens uteservering, mitt bland bostadshusen, väldigt mysigt. Mikkeller 10 fanns roligt nog på fat (kostade $10), vi drack även Green Flash West Coast IPA, Pretty Things Field Mouse's Farewell, Coniston Bluebird XB (cask från England), Amager Imperial Stout och North Coast Old Rasputin (nitro). Både Amager och North Coast smakade gudomligt. Dessutom delade vi på en flaska Stone Ruination IPA, otroligt färsk jämfört med de flaskor som vi smakat i Sverige. Såklart.

Priserna ligger mellan $5-10 för varierande storlekar på glasen. Inhemska öl brukar ligga runt $6, vilket i svenska pengar blir ungefär 50 kr. Ett bra pris för en pint välhumlad IPA från USA. Det märks att Sverige har högre skatter och att det kostar att ta in öl från staterna till vårt avlånga land. Dessutom har de öl som kräver det i många fall inte kvar samma krispighet från humlen.


Här står jag på behörigt avstånd framför den kända puben Cheers. Vi gick aldrig in, det är kanske Bostons största turistfälla och att trängas med andra och betala dyra dollar för Bud Light eller souvenirer lockade inte direkt. Dock måste man ju ha sett stället utifrån. Interiören spelades dock in i en studio. Va?! Visste ni inte det?

2010-06-28

Ja, jag vet att jag inte borde men jag kan inte låta bli...

Ja, jag vet att man inte ska blogga om öl man släpat med sig från utlandet. Fast jag tänker göra det ändå i väntan på en mer seriös artikel ang ölutbudet i boston som är planerat till senare denna vecka.

Som de flesta läst så har ju beerwell nu avslutat sin resa till boston och eftersom jag hade lite extra tid (utbildning/konferens) efter det att Rojo åkt hem så passade jag på att, under kvällstid, besöka lite fler ölbutiker och se om jag lyckades fynda något. Det gjorde jag.

Nedan följer en liten bild på samtliga flaskor som följde med mig hem denna gång. Samtliga kom hem i fullgott skick tack vare bubbelplast, kläder samt kartongrör.

För första gången tänker jag nämna vilka öl jag kunde handla i butik samt vilka jag bytte till mig.

Dessa öl inhandlades i diverse butiker i boston...




Följande öl bytte jag till mig...


Ni kanske undrar varför jag inte tog med några ipor hem? Jo, det beror på att jag anser att de ska drickas så färska som möjligt och beslöt mig sonika för att nöja mig med att dricka dem på fat under besöket. Sådetså.

2010-06-19

Fredagskväll på ACBF 2010

Efter ett hett tips från Todd att besöka American Craft Beer Fest på fredag istället för den planerade lördagen, befann vi oss äntligen vid Seaport World Trade Center i Boston för att smaka en massa god öl.

Vi kom dit en halvtimma innan och fick en ganska bra plats i kön, som snabbt växte bakom oss. Vid öppnandet flöt allt på mycket snabbt och strax var vi inne i den stora hallen som ännu var rätt gles med besökare.

Istället för att gå in på en lång redogörelse för vilka öl vi testade, vilket väl var kring ett 30-tal per person (vi hade även med oss Eric som Baggen trejdat med tidigare), så listar vi några av höjdpunkterna:

Goose Island Bourbon Barrel Aged Imperial Coffee Stout, samma som den "vanliga" Bourbon County Stout fast kaffe i den, betydligt mer balanserad, man slås inte av bourbonsmaken lika mycket och kaffet gör det hela till en behaglig upplevelse.

Cisco Cherry Woods, ekfatslagrad veteöl med körsbär, helt enkelt en riktigt bra upplevelse, inte för syrlig utan fint balanserad.

Brooklyn BLAST!, en dubbel-IPA som helt enkelt smakade mycket bra.

Sierra Nevada Hellraiser, en Chocolate Chili Pepper Imperial Stout på 10,2%, mycket krämig och just precis lagom med diskret chilismak i bakgrunden. Vi smakade även lite på en "Habanero stout" från något annat bryggeri, den rev rejält i eftersmaken.

Boston Beer Co, ja ni vet dom där som gör Samuel Adams, hade en ganska god suröl vid namn Kosmic Mother Funk. Förvånansvärt bra drag i den!

Stone hade sin vanliga IPA med olika torrhumlingar, vi testade Chinook och Columbus, jag hade velat testa Centennial men den var inte på när vi först kom dit och sedan testade vi en massa andra öl istället och... tja. Så blev det.




En annan höjdpunkt var att det fanns mycket tjejer på plats, vilket märks på en del av bilderna. Då menar jag inte bara som bihang till sin kille eller ståendes i utställarbåsen för att attrahera besökare, det fanns flera exempel på tjejer som besökte festen i grupp för att testa öl. Här ligger Sverige lite efter, vilket redan påpekats i någon annan blogg.

Bland lågpunkterna fanns North Coast som bara hade två olika öl, och Lagunitas verkade inte ens ha kommit dit. En värre lågpunkt var att det inte fanns några stolar att sitta ner på. Värdelöst! Benen känns lite svaga idag.

Det var mindre folk än 2008, då Baggen var där. Men; betydligt mer välorganiserat. Den här ölfestivalen riktar sig till den stora massan för att få den mer intresserad av olika öl. Vill man ha mer specialöl så finns Extreme Beer Fest i olika tappningar.




Efter festen så stack vi till Lord Hobo, som rekommenderades av bröderna Alström själva. Bra urval på fat och god mat. Nu ska vi till Sunset Grill & Tap för att smaka lite från deras sortiment av 112 fatöl (!) och 400 flaskor. Ha det bra, ni dödliga!

2010-02-14

Vissa dagar är mörkare än andra...

I fredags var det dags att testa ett öl som det har pratats en hel del om i ölkretsar på senaste tiden. En imperial stout på hela 19.5%. Jag pratar naturligtvis om Black Tuesday från bryggeriet The Bruery.



Ölet är kolsvart och något huvud är inte att tänka på. När jag häller upp det i glaset så liknar det mer trögflytande motorolja än öl.

Doften är massiv med klara inslag av bourbon, mogen frukt, sirap och rostad malt. Jag satt och sniffade på detta öl länge och väl då det luktade som koncentrerad Dark Lord på steroider.

Smaken är också klart imponerande med tydliga drag av alkohol, bourbon, mogen frukt, choklad, lakrits och bränt socker. Att det här ölet är starkt är det ingen fråga om men jag skulle aldrig ha gissat på 19.5%. Detta är nog definitionen av ett öl som ska sippas med andakt. En flaska räcker gott och väl för 6-7 personer att dela på då det är så oerhört mäktigt.

Om man ska säga något negativt om denna dryck så är det väl att man måste verkligen gilla hög restsötma i ett öl för att kunna uppskatta det. Klarar man det är det sannerligen ett öl som drar i gränserna för vad en imperial stout kan vara. Det är nästan så jag skulle vilja klassa det som öl-likör. Syndigt gott är det iaf och får ni chansen att prova det, tveka inte.

Jag ser fram emot att få testa detta öl igen i framtiden. Rock'n'roll!

2010-02-09

Paket från USA!

Såhär års släpps det ju en del goda öl i staterna och då brukar jag alltid se till att ha några roliga, skandinaviska, öl att skicka till USA i utbyte mot lite ölgodis därifrån. Idag 10:30 ringde posten på dörren och levererade följande till mig...

 

Hopslam är ett av mina favoritöl genom tiderna så jag brukar alltid göra mitt bästa att få tag på ett 6-pack. Förvänta er recensioner av dessa öl inom en inte alltför avlägesen framtid!

2010-01-10

Ölprovning i det stora äpplet!



Under vår vistelse i New York blev vi inbjudna av vår lokala ölguide, Kevin, till en ölprovning som han och en bunt människor från Beeradvocate.com hade planerat sedan länge.

(Hembryggaren, Jason, som är omnämd lite längre ner i artikeln är personen bakom gentlemannen med ett glas och en flaska i handen).




Redan innan provningen visste vi ungefär vad som skulle drickas då vi hade kommit överens om att ta med oss 2 öl per person och där alla fick skriva in de öl de tänkte ta med i ett kakylblad online (Hej Google Apps!).

Eftersom listan är ganska gediger så väljer jag att bara kommentera lite om de ölen som verkligen stod ut i mängden. Listan är sorterad i den ordningen ölen öppnades.



Det var en av de trevligare provningar jag varit på med grymt många sköna öl och ett väldigt trevligt sällskap!

2009-12-28

Santa's Little Helper Imperial Stout 2008



Denna flaska plockade jag upp på Fish 'n Beer i Köpenhamn i maj. Den är på 10% och jag hade väntat mig något riktigt juligt, tills jag kopplade ihop "imperial stout" med den mörka färgen på vätskan som fylldes upp i glaset. Det finns ett litet, ljusbrunt skum som ligger kvar förvånansvärt länge.

Bränd doft med choklad- och kaffetoner. Kroppen är fyllig och vätskan tjock, mycket krämig med intensiv smak av mörk malt, choklad och rostat kaffe. Kanske en hint av mörka frukter. Stor smackighet. Lite bitterhet i avslutningen och en söt klibbig munkänsla som sitter kvar ett bra tag.

Santa's Little Helper från Port Brewing/Pizza Port är en mycket bra imperial stout, bättre än många andra jag testat. Kanske att den blir lite för enkelspårig. Den har dock föga med julen att göra, förutom namnet.

Beerwell önskar er alla Gott Nytt År, nästa år händer det grejer!

2009-12-15

Tillbaka i sverige med en bunt goda öl!

Först av allt vill jag inleda med att säga att det kommer att par rapporter till ang våra ölaktiviteter i New York när vi har tid och ork att skriva dem. Dock lär detta ske inom en snar framtid.

Här är några bilder på det jag fick med mig hem i ölväg...






Väskorna var betydligt tyngre på vägen hem än dit av någon anledning. Tack och lov klarade jag mig utan att behöva betala extra pengar för dem.

2009-12-12

Ölhandel och pub crawl i NY


Ännu en dag i den stora staden. Vi började med att åka ut till China Town och besöka New Beer Distributors. En stor och kall lagerlokal med hylla efter hylla med vackra och goda öl från olika delar av världen. Enligt utsago vet de inte själva riktigt vad som finns i lokalen eftersom den fortsätter både bakåt och i en våning under. Vi tittade naturligtvis lite extra på de amerikanska ölen och fick med oss förvånansvärt få pjäser tillbaka. Inte för att det är dålig öl, utan för att vi behöver hålla maxvikten på bagaget.



Efter detta gjorde vi oss redo för vår pub crawl med den lokale guiden Kevin som bor ganska centralt. Han började med att leda oss till The Pony Bar som låg i en liten mysig lokal med högt i tak och fullproppat med gäster redan klockan sju på kvällen. Här provade vi Smuttynose Winterale, Brooklyn Black Chocolate Stout, Empire Barleywine och Otter Creek Imperial IPA. Alla på fat. Black Chocolate Stout var verkligen i mumsigaste laget och Empire var inte fel heller, ganska mycket humle men även en sötma som balanserade upp.
Sedan bar det av till The Ginger Man Bar som var ett betydligt större ställe. De hade en imponerande lista med öl både på fat och flaska från stora delar av världen, till och med något vintage från Italien. Av den lika imponerande snygga och söta servitrisen beställde vi in Ithaca Flower Power och Chatoe First Growth Wet Hop Ale från Rogue. Flower Power var verkligen krispig och god, en ren humlejuice på fat.



Som avslutning blev det ett besök hos The Blind Tiger. Ja, det kanske inte är ett imponerande antal ställen men vi skyller på jet lag och extrem trötthet. Alla världsvana människor vet ju att det kan vara svårt de första dygnen. Vi drack i vilket fall Speakeasy Prohibition Ale och Clipper City Heavy Seas – Below Deck, båda på cask. Väldigt goda. Blind Tiger var ännu mindre än Pony Bar och här kan man tala om fullpackat. Vi gav dock inte upp utan beställde in Tröegs Mad Elf och Kevin överraskade mig med att välja en Tröegs Java Head Stout. Den var inte alls fel.

När vi kom tillbaka till rummet och våra sköna sängar delade vi först på en burk med Ten Fidy och sedan blev det godnatt.

2009-12-11

New York - Kväll 1

Det blev en tung första kväll i den stora staden med kanske lite mer öl än vad som var nödvändigt efter 9 timmars flyg och ingen sömn att tala om.

Eftersom en bild säger mer än tusen ord så följer här 2 bilder...



2009-10-02

Double Bastard 09 på väg till Sverige


Ett antal pallar Double Bastard Ale från Stone har nu påbörjat sin resa till Sverige. Förra året kom ölet i början av november och kostade då ca 80 kr för 650 ml. Ni som inte har haft möjlighet att prova detta eminenta öl bör nog ta chansen framöver. Gott är bara förnamnet.

2009-10-01

Hair of the dog - Cherry Adam from the wood!

Detta öl fick jag (Baggen) som en gåva från en bekant i New York under mitt senaste besök där. Det hade då släppts ett par veckor tidigare (november 2008).

Detta öl är bryggt av bryggmästaren hos Hair of the dog, Alan Sprint, för att fira hans 15 år som ölbryggare.

Då jag varit sugen på att testa detta öl ett längre tag så tyckte jag att det var dags att plocka fram det då Rojo besökte mig för en liten ölprovning under ett besök i Stockholm.

Ölet vi pratar om är alltså Cherry Adam from the wood från Hair of the dog som är en old ale som lagrats på sherry och bourbonfat där det tillsats mörka körsbär från trakten kring bryggeriet.

Färgen är mörkt vinröd med en väldigt begränsad skumkrona. En mycket angenäm färg får man lov att säga.

Doften består utav angenäma toner av konserverade körsbär, bourbon, vanilj samt malt och aromer från fatlagringen. Underbart. Doften påminner lite om Goose Island Bourbon County Stout.

Smaken är ganska egenartad med generösa nyanser av karamell, vanilj, körsbär samt malt och en viss syrlighet som gör att det hela får en mycket behaglig balans. Långt mycket mer balanserat än vad man skulle kunna tro om ett öl av denna typen. En liten ton av alkohol infinner sig mot slutet men det förstör intet av upplevelsen.

Ölet värmer mycket behagligt när det rinner ner längs strupen och det enda vi finner att anmärka om ölet är att det kanske skulle kunna ha varit lite mer kolsyra. Det är nog även en ganska stor chans att det mått bra av att få stå och "gotta till sig" något år i källaren.

Ett mycket gott och unikt öl. Rekommenderas starkt!

2009-08-02

Brooklyner Schneider vs Schneider Brooklyner!

När Schneider Brooklyner släpptes på bolaget i Maj så köpte jag utan vidare 12 flaskor då den fått strålande betyg. Den levde definitivt upp till hypen och jag köpte ett tiotal flaskor till. Dessa är uppdruckna sedan ett tag men då jag fick reda på att den amerikanska motsvarigheten, Brooklyner Schneider, skulle släppas på systembolaget i augusti så beslöt jag att spara ett ex av den tyska versionen för att kunna jämföra dem sida vid sida.

För att slippa skriva de långa namnen alltför många gånger så kommer jag att kalla den tyska versionen SB och den amerikanska varianten BS.

Utseende:

SB: Gyllene orange med ett litet skumhuvud.
BS: Honungsgul med en stor dunkelhet och enormt skumhuvud. Påminner om färskpressad apelsinjuice.

Doft:

SB & BS: Vete, Jäst, Gräs, Humle och kryddor. (Doftmässigt är de extremt lika. Möjligt att BS var lite mer "frän" i doften).

Smak:

SB: Kryddnejlika, Banan, Sur vete, Exotisk frukt, Vitt bröd.
BS: Kryddnejlika, Exotisk frukt, Vete, En aning salt, Citronbeska.

SB känns mer balanserad och har en väldigt lång eftersmak som BS saknar. Båda två är väldigt goda öl men oavsett pris så måste jag säga att den tyska versionen (SB) går segrande ur denna duell. Jag går nog så långt att jag vill utnämna SB till den bästa lanseringen på bolaget hittils iår. Det ska bli intressant och se om den dyker upp igen i framtiden eller om detta var en engångsbrygd.

2009-07-17

Ballast Point - Big Eye IPA

Efter en längre paus i bloggandet kände jag att ikväll var det dags för en diskret återkomst. Det har inte druckits så mycket intressant öl utan det har blivit gamla klassiker som Weihenstephaner Weissbier samt en bunt öl från det lokala bryggeriet Skebo Bruksbryggeri. Jag har bytt till mig en massa mumsiga öl från staterna som jag kommer att recensera senare i höst när det återigen är säsong för "tyngre" öl.

Kvällen till ära så tänkte jag testa ett öl som legat i kylen ett par månader nämligen Big Eye IPA från det amerikanska bryggeriet Ballast Point Brewing Company.

Vätskan är gyllene orange och skummet är beige och relativt fast. Det verkar vara gott om kolsyra. Doften är ganska typiska för en amerikansk ipa med klara toner av frukt (apelsin, citron), gräs samt en karamellig maltsötma.

Smaken är verkligen av vad förväntar sig av en amerikansk ipa med härliga nyanser av tangerin, apelsin & citrus, tall, blommor och karamell. Detta är ett väldigt bra exempel på balanserad humlejuice. Bitterheten finns där men den tar på inget sätt över smaken utan det är bara att luta sig tillbaka och njuta i sommarvärmen.

Man har bara använt sig av Centennial-humle i detta öl vilket gör den kanske lite tråkigare än vad den skulle kunna ha blivit om man gjort en mer komplex humeprofil när man tog fram receptet. Detta till trots så är det ett väldigt gott öl som jag varmt rekommenderar. Det blir definitivt återköp när tillfälle ges.

2009-06-12

Den gyllene eran!

Det har blivit den tiden på året då det börjar vara dags att fixa lite plats i kylen för "sommaröl" dvs weissbiers, bitters och kanske t om någon lager. Långt in i kylskåpet fick jag syn på Golden Era som är en imperial pilsner på 9% ABV från bryggeriet Dogfish Head.

Detta är helt klart ett av mina favoritbryggerier i staterna så förväntningarna på detta öl (som fö kallades "Golden Shower" innan det bytta namn) är mycket höga!

Färgen är gyllenorange med ett poröst skum som klibbar sig fast i glaset.

Doften är relativt svag med toner av karamell, humle, citrus och rom? Inte helt vanligt med toner av rom i doften från en pilsner även om den nu råkar vara en imperial pilsner.

Smaken är dock trevlig med nyanser av apelsin, karamell, torkad frukt, kryddor och en liten brännade alkoholsötma på slutet. Detta är inte alls vad jag förväntade mig smakmässigt.

Jag känner mig lite kluven inför detta öl. Det är gott men är lite för sött och alkoholstarkt för att det ska vara sådär riktigt bra. Flaskan jag drack har säkert 7-8 månader på nacken så det är fullt möjligt att detta öl smakar bättre färskt. Nu känns det lite för obalanserat. Får väl se om man kan få tag på en färskare flaska inom en snar framtid och kanske ge det en ny chans då.

Värt att prova iaf!

2009-06-03

Green Flash West Coast IPA!

Håhå jaja. Nu var det ett tag sedan jag bemödade mig att faktiskt skriva något på den här bloggen. Det har varit lite körigt på jobbet och upptaget på fritiden. Jag lovar att försöka göra bot och bättring den närmaste tiden för det börjar ju trots att bli varmare ute och då går det oftast åt en del mer öl än på resten
av året :)

Idag efter att ha, återigen, straffat min kropp med fysisk träning så tyckte jag helt enkelt att det var dags att tillföra lite välbehövlig energi. Vad passar väl inte bättre då än lite prima humlejuice i form av en Green Flash West Coast IPA ?

Efter att ha velat lite vilket glas som skulle användas till att hälla detta öl i så beslöt jag mig för mitt favoritglas, en duvelkupa.

Färgen på ölet är väldigt gyllenorange och ett lagom skumhuvud bildas i glaset. Efter att skummet sakterligen börjar sjunka ihop ser man att det klibbat fast ordentligt i ölglaset.

Doften gör mig lycklig som ett litet barn på julafton med klara toner av grapefrukt, blommor, tall, bröd och karamell. En öl som luktar såhär gott kan väl ändå inte smaka dåligt ?

Mycket riktigt. Ölet smakar precis som man förväntar sig dvs en gudalik humlejuice med undertoner av exotiska frukter, grapefrukt, karamell, bröd, gräs (inte den rökbara varianten!) samt en liten subtil underton av honung.

Ölet är väldigt uppfriskande och väldigt välbalanserat. Beskan kan väl beskrivas mer som en behaglig citrusbeska mer än något annat. Trots att denna öl har en bitterhet på 95(!) IBU så tror jag inte att man måste vara en humleälskare för att uppskatta det. Om man ska påpeka något negativt så är det väl att det finns en liten alkoholsmak som lurar där någonstans långt bak men inte så mycket att det stör.

Detta är helt klart en av de bästa iporna jag druckit. Rekommenderas varmt om ni ges möjlighet att få tag på det!

2009-05-24

Ballast Point Calico Amber Ale


Från senaste danmarksresan kröp det med en flaska Calico Amber Ale från bryggeriet Ballast Point. De huserar i Kalifornien i USA och har bland annat även gjort Big Eye IPA som har rätt bra betyg (med all rätt, det är en mycket lättdrucken och välsmakande IPA).

Calicon har en gyllenbrun vätska. Från början lägger sig ett tjockt mellanvitt skum som sedan faller till luddig gröt och bildar öar på ytan. Doften är inte så stark, en del nötter och smörkola, i vissa drag påminner det faktiskt om något så simpelt som en Kilkenny (eller en avancerad Caffrey's), men det är en friskare och ljusare approach här. Viss humle möter näsan, men desto mer malt. Aprikoser också? Tja, flaskan kan ha något år på nacken och därför inte vara lika humlefrisk.

Det mesta kommer dock igen i smaken som bjuder på relativt mycket sötma och vätskan klibbar fast i munnen. Torkad frukt finns där också. Inte så mycket kolsyra att prata om. Nötigheten och friskheten gör att den drar tankarna till Double Bastard, men Calico har nog betydligt mer beska. Jo, beskan kommer fram mer och mer mot slutet.

Relativt lättdrucken och smakrik, balanserad och väl värd att drickas fler gånger med tanke på dess låga alkoholhalt på 5%.

2009-05-08

Hair of the dog - Blue dot!

Efter att ha kört ölfritt i veckan började jag gräva igenom skafferiet efter något öl med en bunt humle i. Efter c:a 5 minuters velande så föll valet till slut på ölet Blue dot som är en dubbel-ipa från det amerikanska microbryggeriet Hair of the dog.

Jag har hört mycket gott om detta bryggeri och kan inte minnas att jag druckit något från dem tidigare. Denna flaska inhandlades i USA i slutet av förra året så tyvärr är den kanske inte så purfärsk som den borde vara. (Så blir det när man handlar en massa öl och "glömmer" bort dem).

Ölet är gyllenorange i färgen med en svag grumlighet och ett massivt skum skapas när jag häller upp det, försiktigt, i mitt favoritglas (duvel-kupa).

Doften är väldigt amerikansk-ipa-aktig med toner av frukt, framförallt ananas och persika, samt en viss karamellsötma. Precis såhär ska en ipa dofta enligt mig!

Smaken då ? Det som jag finner är nyanser av ananas, grapefrukt, hö och jäst(!). På slutet infinner sig en riktigt angenäm beska som verkligen tillfredställer begäret efter humle utan att vara övermäktigt.

Detta öl var synnerligen trevligt och en utmärkt törstsläckare. Jag har ett par öl till från detta bryggeri i skafferiet så det kan mycket väl hända att de kommer att recenseras här på bloggen inom en snar framtid.